The_Mad_Swede's Reviews > Utgrävningen

Jag fastnade för Max Anderssons seriegärning redan på 90-talet med hans geniala album, Pixy, som frammanar en hel värld av svart absurdism och surrealism. Utgrävningen, som är Anderssons senaste seriealster, är en tjock bok, fylld med helsidesrutor i hans klassiska tecknarstil. Personligen känner jag mig ofta kluven till greppet med att konsekvent bara använda helsidesrutor, även det finns ett flertal exempel på hur det kan göras riktigt bra, eftersom jag saknar sidans komposition av rutsekvenser som seriemediumet vanligtvis nyttjar. I Utgrävningen fungerar greppet väl, men jag tror fortfarande att användningen är en bidragande del till varför detta inte når upp till fem stjärnor för mig.

En annan orsak är den vilda ohämmade surrealismen i berättelsen. I Pixy genererar Andersson en konsekvent (om än surrealistisk, mörk och absurd) värld som suger in läsaren och övertygar hen om sin egen mytiska existens. Utgrävningen å andra sidan tycks mig vara mer som en fantastisk (mar)drömsekvens, som förvisso erbjuder en sorts fiktionsvärld, men som liksom drömmar i allmänhet inte känns stabil. Givetvis behöver den heller inte vara det; om den vore det, skulle det vara en väldigt annorlunda bok (och inte nödvändigtvis bättre). Men skuggan av Pixy är onekligen lång.

Oavsett, så är Utgrävningen något som jag rekommenderar varmt, inte bara till Andersson-fans utan även till andra som inte räds det mörka, det absurda, det surrealistiska i de narrativa konstarterna.